SR får inte uppfattas som elitens språkrör

Sveriges Radio ska vara en röst att lita på när kriser eller kriget kommer. Ett massmedium som är tillräckligt enkelt och robust för att nå ut när annan teknik fallerar vid el- och dataavbrott. Men vad krävs av Sveriges Radio för att vara den pålitliga rösten och hur har det fungerat historiskt?

Den 24 november var Svensk mediehistorisk förening medarrangör till ett välbesökt symposium hos KOM-seminariet vid Lunds universitet på temat Sveriges Radio 100 år. Symposiet leddes av Ulrika Holgersson och Helena Sandberg, docent respektive professor vid Lunds universitet, och fokus låg på frågorna om beredskap, förtroende och hur uppdraget att spegla samhället tas tillvara.

Huvudtalare under eftermiddagen var SRs vd Cilla Benkö som i sin tillbakablick pekade på hur Sveriges Radio har utvecklats när radion mött utmaningar och konkurrens. Som t ex när Sverige öppnade för reklamradio, när internet gav oss nya sätt att publicera och kommunicera, när poddarna dök upp och utmanade traditionell radio och idag då alla medier behöver förhålla sig till AI.

Beredskapsfrågorna var centrala den här eftermiddagen men det handlade också om förtroende. Radion måste ha en relation till människor i vardagen för att vi ska fungera vid kriser då vår beredskapsroll är som allra viktigast, menade Cilla Benkö. Svenskarnas förtroende för Public service har länge varit och är fortfarande högt i internationella jämförelser. Men det finns också en grupp som har låg tillit till SR och SVT, och för radions medarbetare handlar det om att se olika perspektiv, släppa fram många röster och finnas på många platser för att inte uppfattas som elitens språkrör.

Och samtidigt som mycket kraft nu satsas på att skala upp beredskapsarbetet i företaget ska lyssnarna kunna lita på att det redaktionella oberoendet finns kvar, att radion förmedlar det som är sant och att SR kan granska makten även i kristider, sa Benkö.

Marie Cronqvist, professor i modern historia vid Linköpings universitet, talade om hur public service agerat under perioder av kris och krig. Ända sedan andra världskriget har PS förvaltat beredskapsuppdraget, både i Sverige och på andra håll i Europa. Inte minst gäller det radion, som genom robust teknologi fungerar när mer moderna digitala system blir för sköra och faller.
Radion kan vara snabb och uthållig i krislägen. Exemplen är många även i modern tid, som 2005 då radion höll igång informationen till de tusentals människor som isolerades och drabbades av stormen Gudrun i södra Sverige. Och idag är Ukraina det senaste exemplet där kortvågsradion kommit till användning för att nå ut med information.

Fredrik Stiernstedt, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Södertörns högskola, bidrog med en diskussion om public service-värde. Kraven på vad public service ska vara och göra skiftar och är ofta under debatt. Men de flesta är ändå eniga om att PS bidrar till ett demokratiskt samhälle genom att stimulera till politisk kunskap och engagemang och genom att vara en motvikt till internationella medieplattformas algoritmer, klickbeten och desinformation.

Beredskapsuppdraget har den senaste tiden blivit ett slags universalargument men för den enskilda lyssnaren är nog ändå PS-värdet först och främst en känsla av trygghet, välkända röster, nationell identitet och ny kunskap, menade Stiernstedt.

Karin Nordberg, som själv varit radiojournalist och är docent i idéhistoria emerita, förde in diskussionen på frågor om representativitet och speglingsuppdrag. Hon har skrivit en bok om kvinnornas historia i radion och berättade om namnen som ibland kommer i skymundan av välkända manliga profiler som Sven Jerring, Lennart Hyland och de kända manliga nyhetsrösterna och korrespondenterna.

Karin Nordberg påminde om Elin Wägner, som var den kvinnliga pionjären i radion, och hon berättade om den första kvinnliga radioproducenten Kerstin Berggren-Axberger, om Ingrid Samuelsson som anställdes för att sköta hushållsprogram och Maj Ödman som bidrog med program om sociala frågor, barn och funktionshindrade.

Karin Nordberg arbetade själv i redaktionen för kända ”kvinnoprogrammet” Radio Ellen och lyfte diskussionen om ifall det fortfarande borde finnas specifika kvinnoprogram i Sveriges Radio. Det sista av dessa program var Gender som lades ned 2007.

Nina Glans