Att aktivt driva på digitaliseringen, digitisera svensk press är Mediehistorisk förenings viktigaste uppgift. Det anser bo Bernhardsson, som valdes till ny ordförande vid årsmötet i Stockholm häromdagen.
Eftersom det tyvärr inte blev utrymme för den nye ordföranden att säga så mycket under årsmötet, bad vi honom berätta om hur han ser på sin nya uppgift. Och att tala om vem han är.
– Jag vågar påstå att mitt intresse för historia är stort och jag ägnar numera åtskillig tid åt historieforskning i olika sammanhang. Svensk Mediehistorisk förening bedriver en synnerligen viktig verksamhet och jag ser fram emot ordförandeskapet. Om det är något jag skulle vilja lyfta fram i vår verksamhet, så är det att vi bör ta på oss uppgiften att aktivt driva på för en digitisering, det ska heta så numera, av svensk press.
STATEN BÖR HJÄLPA TILL
– Det allra mesta återstår att göra och finansiera, vilket staten bör göra. I Norge är det gjort. Det som står att läsa i tidningarna speglar egentligen allt, från den stora politiken och kulturen till de vardagliga incidenterna i lokalsamhället.
-Ett samhälle, en organisation eller för den delen en yrkeskår får aldrig drabbas av minnesförlust, då riskerar man att gå vilse, säger Bo Bernhardsson.
Och så här beskriver han sig själv:
– Jag föddes den 19 juli 1949 i Östra Hoby församling i gamla Kristianstads län. Och jag har kvar föräldrahemmet på Österlen tillsammans med min hustru, men bor i Stockholm.
– Jag har jobbat bland annat som metallarbetare, bussförare, studieombudsman på ABF, utredningssekreterare hos Kommunalarbetareförbundet och förbundssekreterare i SSU.
1986 började jag arbeta som ledarskribent och debattredaktör på tidningen Arbetet. Tio år senare blev jag dess chefredaktör och efterträdde Anders Ferm. Jag skulle bli den siste. Sviterna efter A-presskonkursen gjorde att tidningen inte gick att rädda.
TIDEN OCH TVÄRDRAG
– Jag har också varit chefredaktör och ansvarig utgivare för Socialdemokraternas idétidskrift Tiden och ansvarig utgivare för tidskriften Tvärdrag.
– Jag har varvat journalistiken med riksdagsuppdrag, dock inte som var vanligt förr i tiden, haft båda ”uppdragen” samtidigt. Jag har representerat Socialdemokraterna i riksdagen i sammanlagt 16 år, invald först i Fyrstadskretsen och sen i Skåne läns södra valkrets. Som riksdagsledamot var jag ledamot i Finansutskottet i åtta år och dessutom i Näringsutskottet, Miljö- och jordbruksutskottet och EU-nämnden. 2006 till 2010, d v s under den senaste finanskrisen, var jag ledamot i Riksbanksfullmäktige. Jag slutade som riksdagsledamot 2014.
FRÅN MÜNCHEN TILL SOLNA STAD
Och vi kan lägga till att Bernhardsson har producerat ett antal böcker, som författare och redaktör. Det nödvändiga uppbrottet (Red. Tillsammans med Jaan Kolk) Rabén & Sjögren (1982), Skola i världen Verdandi (1990), Samtal med Lars Engqvist, tillsammans med Peeter Jaan Kask, Ängen förlag (1990) och Historien om Arbetet och den sista striden, Premiss 2021.
Han gillar också att spela både dragspel och gitarr. Och kanske viktigast, han följer sedan länge sitt blåa lag MFF ”från München till Solna stad”.