Forskning om serien Adamson och etermediejournalistik får stipendierna

Årets två mediehistoriska forskningsstipendier på vardera 40 000 kronor går till Martin Karlsson, fil dr i medie- och kommunikationsvetenskap vid Stockholms universitet, för projektet Receptionen av svensk etermediejournalistik i tidningen Journalisten 1947 – 1960. Och till Fredrik Strömberg, forskare, journalist, författare och ordförande för Seriearkivet, för projektet Adamson – Sveriges största serieexport.

Priset för bästa akademiska mediehistoriska uppsats, 10 000 kronor, tilldelas Lars Ljunggren, Mittuniversitetet i Sundsvall, för magisteruppsatsen Småstad och storpolitik — Wismarfrågan i tidningarna 1895—1905.

Martin Karlsson

Martin Karlsson tänker alltså göra en fallstudie om receptionen av svensk etermediejournalistik i tidningen Journalisten mellan 1947-1960. Den journalistiska fackpressen är plats där kåren kan tolka sin egen uppgift och sätta gränser mellan vad som räknas som riktig journalistik och någonting annat. På så vis utgör den också ett viktigt källmaterial när det kommer till att förstå hur den svenska etermediejournalistiken har tagit form och gjort avtryck i resten av det svenska mediesystemet, skriver Karlsson i sin ansökan.

MOTSÄGELSEFULLT FÖR JOURNALISTERNA?
Framstod, exempelvis, skillnaderna i regleringen av journalistik i press, radio och tv som naturliga, nödvändiga eller motsägelsefulla för den svenska journalistkåren? Uppstod det några skillnader inom kåren mellan de journalister som tog tjänst inom radio och tv och de som blev kvar i den i jämförelse mer partiska pressen? Kan formeringen av den svenska etermedierjournalistiken också betraktas som en sorts förlust av kontroll, i likhet med formeringen av den svenska journalistutbildningen?

Slutet av 1940-talet fram till 1950-talets slut är en särskilt intressant tid att studera, enligt Karlsson. Av flera anledningar. Dels eftersom Radiotjänst AB rekryterade allt fler medarbetare med bakgrund inom den svenska pressen än tidigare. Dels eftersom Radiotjänst AB började producera egna nyheter i större utsträckning än tidigare och förlita sig mindre på Tidningarnas telegrambyrå. Dels eftersom televisionen gjorde entré på allvar i det svenska samhället.

ADAMSONS SEGERTÅG ÖVER VÄRLDEN
Fredrik Strömbergs projektet går ut på att skapa en större förståelse för fenomenet Adamson – en svensk, ordlös serie av Oscar Jacobsson (1889–1945) som gick ett segertåg över världen under första halvan av 1900-talet, men för vilken det saknas regelrätt forskning.

 

Fredrik Strömberg

Serien Adamson skapades av Oscar Jacobsson för den svenska skämtpressen och debuterade 1920. Adamson var en surmulen liten gubbe som kämpade med vardagens små bekymmer. Serien uppmärksammades inom kort internationellt och Jacobsson erbjöds att åka till USA för att arbeta för de stora dagstidningssyndikaten där. Detta passade dock inte den mer stillsamme Jacobsson, som återvände till Sverige och fortsatte sin produktion här, samtidigt som man i USA skapade serier på licens undertiteln Silent Sam.

KONJAKSKUPOR OCH ASKKOPPAR
Denna licensproduktion skulle fortgå, både i USA och i Danmark, i flera decennier efter det att Jacobsson gick bort alltför tidigt 1945. Jacobssons egen version avserien spreds under hans livstid runt om i världen – från hela Europa till stora delar av Asien – och var en av sin tids mest populära serier på ett internationellt plan. Serien gav bland annat upphov till en tidig, transnationell våg av merchandise, med askkoppar, konjakskupor, salt- och pepparströare med mera – vilka producerades i allt från Tyskland till Japan.

Trots denna exempellösa framgång, vilken gör Adamson till Sveriges största serie-exportnågonsin, är serien förvånansvärt bortglömd idag, i Sverige och i resten av världen. Det är det Fredrik Strömberg tänker ändra på.

Lars Ljunggren

OUTFORSKAT ÄMNE
Lars Ljunggrens prisvinnande magisteruppsats Småstad och storpolitik — Wismarfrågan i tidningarna 1895—1905 är ett 80-tal sidor lång. Vi hoppas kunna publicera uppsatsen lite senare. Bakgrunden är att staden Wismar vid tyska östersjökusten tillhörde sedan 1648 Sverige. Det formella återlämnandet av Wismar till hertigdömet Mecklenburg-Schwerin och Tyskland skedde 1903, genom att Sverige avstod från rätten i ett pantavtal att inlösa staden. I uppsatsen studeras debatten och händelseutvecklingen vad gäller relationerna mellan Sverige och Wismar under den aktuella tidsperioden. Ett ämne som inte tidigare i någon högre grad uppmärksammats av forskningen. Med det återkommande begreppet Wismarfrågan avser Ljunggren diskussionerna om pantavtalet och dess konsekvenser för staden.

Här ett litet utdrag ur uppsatsens sammanfattning: 

”Vad fick Sverige ut av sitt agerande i Wismarfrågan? Var det kanske bara denna orden och titel, som ett par personer erhöll? Flera gånger återkom i svenska tidningar förhoppningar om att landet skulle få någon form av ersättning eller fördelar från innehavet av staden. Inget av det som framfördes i dessa sammanhang ledde dock till något resultat. Det studerade tidningsmaterialet ger på så sätt inblickar i förhållandet mellan stater, närmare bestämt mellan en stormakt och en småstat. Kanske är det mera korrekt att säga en stormakt och två småstater, eftersom även Danmark vid sidan av Sverige tidvis drogs in i diskussionerna. Vad som framträder är bilden av mycket ojämlika förhållanden mellan dessa stater. I svenska tidningar märks oro för inblandning i internationell politik och för att stöta sig med Tyskland, som ses som det enda land Sverige kan hoppas på hjälp från vid en eventuell konflikt. I tyska tidningar är budskapet snarast att det är självklart hur Wismarfrågan – om det nu överhuvudtaget finns en sådan fråga – ska lösas och att Tyskland inte tänker lämna ifrån sig något. 

SVERIGES SISTA BESITTNING
Tidningsmaterialet ger också en inblick i en period av snabb samhällsomvandling i Sverige. Det som har kommit att kallas konglomeratstaten höll på att avvecklas i ett samhälle som under andra halvan av 1800-talet hastigt började förändras på flera områden, inte minst det politiska. Karakteristiskt för konglomeratstaten var bland annat de utspridda territorierna. Wismar var den sista återstoden av Sveriges utländska besittningar. Både bland politiker och i flera svenska tidningar tycks beslutet 1903 ha välkomnats. Stefan Gammelien ser detta som ett konsekvent agerande – några belägg för att det var en del av en uttalad plan har dock inte återfunnits i tidningsmaterialet. Om den tidigare statsbildningsprocessen delvis varit ganska slumpartad, som hävdats av Charles Tilly, kolliderade detta med nationalstaternas tillväxt. 

ETT STYCKE PRESSHISTORIA
Genomgången blir dessutom en skildring av ett stycke presshistoria. Det rör sig om ett tidigt och för Sverige relativt ovanligt exempel på kommentarer i flera tidningar kring ett utrikespolitiskt skeende. Därmed återspeglar det också vad Berghahn och Geppert för tysk del noterat som framväxten av en offentlighet under slutet av 1800-talet och där pressen spelade en avgörande roll. Kring utrikespolitik och diplomati hade det tidigare rått hemlighetsmakeri; nu ville allt fler människor veta vad som hände även inom dessa områden. Mycket tydligt blir detta genom att uttrycket ”den allmänna opinionen” – och hänvisningar till vad denna kan tänkas anse – förekommer i svenska, tyska och norska tidningar och dessutom i den svenske utrikesministerns redogörelse inför regeringen angående Wismarfrågan 1903.”

Oscar Jacobsson

Related Posts

Leave a Comment!

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *