Skärmdump: Lena Kvist, Maria Domellöf-Wik och Moncia Tunbäck-Hansson
Visste ni att Torgny Segerstedt drog in fem miljoner kronor om året i dagens penningvärde som chefredaktör för GHT? Eller att Jubel i busken, Kurt Olsson och På Spåret troligen aldrig nått SVTs tittare med dagens pitchsystem där allt bestäms i Stockholm?
Det hörde till det medieprofessorerna emeritus Sverker Jonsson och Lars-Åke Englund hade
att berätta för oss som inte hunnit läsa deras böcker. Detta under livesändningen, samarrangemanget om ”Göteborgs mediehistoria” som PK Väst och Mediehistoriska föreningen höll under PK Västs ordförande Lena Kvists ledning.
Fast först berättade Maria Domellöf-Wik om hennes och Hanna Tornbrants nya bok Tidningsliv i Göteborg. Från början en serie intervjuer med ett tiotal kvinnor som var tidiga på den förr så mansdominerade arbetsplatsen Göteborgs-Posten – kvinnor som förblev GP trogna i hela sitt yrkesliv.
En av dem, Monica Tunbäck-Hansson, var också med på scenen i Litteraturhuset i Göteborg och berättade intressant om hur tidningen och samhället förändras.
Vi har dock redan skrivit om Tidningsliv i Göteborg och publicerat GPs intervju med Monica Tunbäck-Hansson här på hemsidan. Så läs allt om det genom att klicka här!
Och hela livekvällen från Göteborg kan du se här! Åtminstone under en kortare tid
Denna alerta hemsida har naturligtvis även tagit upp Lars-Åke Engbloms och Sverker Jonssons böcker tidigare. Här hittar du det vi skrivit om Lars-Åkes bok En himla massa program.
Och här mycket om Sverkers bok Många tidningar var det.
Lena Kvist, Sverker Jonsson och Lars-Åke Engblom
Men det finns klart mycket som inte framgår av dessa länkar, men som Sverker Jonsson och Lars-Åke Engblom hann berätta. Förklaringen till att Torgny Segerstedt kunde tjäna så mycket per år var till exempel att han förutom lön även ägde en stor del av Göteborgs Handels- och sjöfartstidning och kunde glädja sig åt aktieutdelningar, och dessutom hade ett tantiem, berättade Jonsson. Fem miljoner per år är det inte många – om ens några – chefredaktörer som kan kvittera ut idag. Det skulle i så fall ha varit Tomas Brunegård, Stampens tidigare koncernchef, när det begav sig.
Guldåldern för tidningarna i Göteborg var mellankrigstiden då staden hade tio dagstidningar plus diverse blad med mindre utgivning. Vid förra seklets början fanns faktiskt en minst sagt nazianstruken tidning i Göteborg, Vidi. Den tidningens motpol var kommunistiska Minareten, som innehöll en hel del bra socialreportage bland annat.
HJÖRNE GJORDE EN RAKETKARRIÄR MED GP
Men Handelstidningen var länge dominerande tills Harry Hjörne gjorde raketkarriär med Göteborgs-Posten från 1926. 1932 passerades GHT, och ett tag hade GP en täckning på 80 procent.
Radion har alltid varit stark i Göteborg. Och TVs guldålder infann sig framför allt under 70-talet. Det var då dramer som Raskens kunde locka en stor del av Sveriges befolkning till tv-sofforna.
TRE CHEFSLED I STOCKHOLM IDAG
-Det var under denna tid de olika distrikten hade egna pengar och kunde bestämma vilka program de skulle satsa på, berättade Lars-Åke Engblom. Egna idéer som gav oss program som Tipsextra och Carin Mannheimers serier.
Och han tror inte att program som Jubel i busken, Kurt Olsson och På spåret hade lyckats ta sig igenom det nålsöga som sedan 2003 finns i Stockholm. Sedan dess ska nämligen programidéerna passera tre chefsled innan de godkänns. Tidigare var det bara chefen i Göteborg som skulle säga ja.
På denna tid var kanske SVT i Göteborgs program mest kända som ”goa och glada”. På senare tid har dock program som Uppdrag Granskning i TV och Kaliber i radion med undersökande journalistik nyanserat denna bild.
I slutet av sändningen från Litteraturhuset fick de bägge professorerna frågan om synen på dagens Göteborgs-Posten. De var ganska eniga om att tidningen återhämtat sig, att förtroendet för tidningen ökat igen även om ledarsidan har sina kritiker.
Men vad händer om de norska ägarna tröttnar om ekonomin med kanske minskat presstöd försämras, undrade en något pessimistisk Sverker Jonsson.
NORRMÄNNEN KAN TRÖTTNA
–Dagstidningarna går redan nu tillbaka mot att bli mest helgtidningar igen som det var en gång i tiden. Postutdelning sker bara varannan vecka på flera ställen redan nu. Och hur går det med att locka läsare att betala för de digitala versionerna? De norska ägarna av GP till exempel är nog så pass osentimentala att de i sämre läge kan tänka sig att avveckla tidningen.
Och Lars-Åke Engblom var mycket bekymrad över den sociala skiktningen, informationsklyftorna som redan vidgar sig så att enbart en mindre del av befolkningen läser tidningar. Ett demokratiskt problem.
Åke Pettersson