Författarna till boken ”Finska inbördeskriget” , Niclas Sennerteg och Tobias Berglund, lockade en stor publik till Sibeliussalen i Finlandsinstitutets hus i Stockholm, samarrangemanget som anordnades av Presshistoriska (vid årsskiftet Mediehistoriska) föreningen och Finlandsinstitutet.
En bra bit över 80 personer fick höra om vilken roll den svenska pressen spelade under det minst sagt blodiga kriget 1918, då nära 40 000 personer dog, trots att kriget bara varade i tre och en halv månad. Många dog helt enkelt efter krigslutet, då de röda avrättades eller avled i fångläger av svält och sjukdomar.
(Foto alla bilderna:Torbjörn von Krogh)
Författaren/journalisten Sennerteg och historikern Berglund hade plockat fram en hel del material som inte finns med i den över 500 sidor tjocka boken.
Vi fick till exempel se en text av och bild på Ester Blenda Nordström, som gjorde en resa till Finland under kriget och beskrev lidandet. 
(Niclas Sennerteg till vänster och Tobias Berglund)
I början var det den unge danske journalisten Niels Hasager som rapporterade till Politiken och Dagens Nyheter. Hasager hade varit i Petrograd och följt utvecklingen där, innan han kom till Finland. Han blev senare berömd chefredaktör i många år på Politiken.
Men mest rapporterade sedan Ernst Klein för Svenska Dagbladet och David Jonason för Dagens Nyheter. Jonasson var urspungligen sportjournalist och efter krigsreportagen blev han en legendarisk sportchef på DN.
I början av kriget rapporterade de från Haparanda, vars stora stadshotell då utgjorde redaktion för de flesta som bevakade kriget. Lite senare fyllde stadshotellet i Vasa – en bra bit från krigshändelserna – samma funktion.
Ingen av de två skribenterna för Stockholmspressen kunde dölja att de hade mest sympatier för den så småningom segrande vita sidan. Men med tanke på hur tidningarna fungerade på denna tid, var ändå artiklarna och reportagen långtifrån ensidiga. Och Klein uppmärksammade också det enorma lidandet och höga dödstalen efter krigsslutet.
En annan journalist var Gotthard Böhmer, som skrev för Social-Demokraten (se bilden ovan). Problemet var bland annat att hans rapporter från Helsingfors på grund av de skrala förbindelserna tog två veckor innan ögonvittnesskildringarna nådde läsarna i Sverige.
Vid ett tillfälle hade Böhmer för övrigt två roller: han ingick i den svenska delegationen som skulle medla samtidigt som han rapporterade från medlingsförsöken och vad han själv hade sagt.
Youtube
Finlandsinstitutet spelade in hela kvällen. Och resultatet kan snart ses på youtube via en länk som vi lägger ut här intill.