Svensk Mediehistorisk Förening har beslutat dela ut tre stipendier om vardera 40 000 kr. Fredrik Egefur får ett av dem för projektet »Från Gula faran till Nya folkviljan«, Torbjörn Nilsson ett för projektet »Aprättegången i pressens spegel« och Anders Olow ett tredje för en studie av Sveriges kulturtidskrifter och deras betydelse.
Kort om bakgrunden till Från Gula faran till Nya folkviljan: Carl G. Schröder och den radikala socialistiska pressen 1905–07: Sveriges socialistiska ungdomsförbund, i folkmun ”Ungsocialisterna”, var de svenska socialdemokraternas första ungdomsförbund. Det konstituerades 1899, splittrades 1903 och uteslöts ur partiet 1908. Deras utgivning av skriftlig propaganda var ett centralt inslag. Allra viktigast var de egna tidningarna.
Fredrik Egefur disputerade i historia 2020 vid Lunds universitet. Han är utbildad arkivarie och har varit anställd som arkivchef för Arbetarrörelsens arkiv i Skåne.
För hundra år sedan, i juli 1925, utspelades i Dayton, Tennessee i amerikanska södern, en rättegång, ”Aprättegången”, som vann världsrykte. I centrum för konflikten stod Charles Darwins (1809–1882) utvecklingslära, där det hävdades att människan hade en hel del gemensamt med aporna. Studien inriktas på hur svensk press 1925 och åren däromkring speglade händelserna och inkluderar inte bara dagstidningar utan också kyrkliga rörelsers organ. Jämförelser görs med ledande amerikansk press. Vilka anpassade sig till den moderna vetenskapen och vilka tog avstånd från utvecklingsläran?
Torbjörn Nilsson är journalist, filosofie doktor i historia och professor vid Södertörns högskola.
Anders Olow är frilansjournalist. Han har varit verksam som journalist i 45 år i både dags- och fackpress och har arbetat som skrivande journalist, nyhetschef och redaktionssekreterare (Dagen); chefredaktör (Resumé och Svenska Magasinet i Spanien). Han får ett stipendium för en studie om Sveriges kulturtidskrifter. I ansökan läser vi: ”Sveriges kulturtidskrifter är viktiga för demokratin och idédebatten och har funnits sedan slutet av 1800-talet. Otaliga är de idealister som brinner för sina idéer, engagerar sig för musik, konst och litteraturliv och därför skriver och redigerar tidskrifter utan att tjäna några pengar på det.”
Anders Olow frågar: ”Vad betyder egentligen deras arbete? Gör det någon nytta?”