Många är de som August Strindberg, Ivar Lo-Johansson och Bo och Margareta Strömstedt i unga år stolta prenumererat på en egen tidning. Det är om dessa och barnkultur i allmänhet Sonja Svensson, docent i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet, skriver i boken ”Barnavänner och skolkamrater”
Skiftande tider
Barnpressens bidrag av erkända författare och konstnärer är omöjliga att överblicka och nästan alla barntidningar rymmer sådana numera bortglömda inslag. Redaktörsbreven vittnar om skiftande tiders syn på de unga och deras kultur. I läsarnas egna bidrag och brev till redaktionen hörs tystnade röster som inte bevarats till eftervärlden på annat sätt. Kort sagt: gamla barntidningsårgångar utgör ett fascinerande material.
Utöver genomgången av svensk och internationell barnpress förtecknas här tidningsutgivningen i Sverige 1766-1900, där i många fall informationen sträcker sig långt in på 1900-talet.
Ta över stafettpinnen?
-Den omfattande förteckningen av svensk, nordisk och internationell referenslitteratur om ämnet kan förhoppningsvis, liksom boken i övrigt, inspirera andra till att ta över stafettpinnen. Men den främsta avsikten har varit att orientera läsarna i en närmast outtömlig källa till kunskap om äldre tiders barnkultur i Sverige och omvärlden, säger Sonja Svensson.
Mer om Sonja Svensson:
I över tjugo år var hon chef för Svenska barnboksinstitutet (Sbi) och samarbetade med författare, konstnärer, förlagsfolk, pedagoger och forskare såväl inom- som utomlands. Ungas litteratur har stått i fokus för verksamheten som undervisare, föreläsare och forskare. Barnpress har varit ett specialintresse som förutom avhandlingen om Folkskolans Barntidning (1983) har resulterat i åtskilliga tryckta studier. Därtill har hon medarbetat i flera böcker på området, bidragit till Bonniers litteraturhistoria och Nationalencyklopedin samt ansvarat för nära 70 titlar i Sbi:s skriftserie.