Panelen bestod av Ingela Wadbring, Nils Enlund, Thorbjörn Lindskog och Bo Hedin. Med via Zoom dessutom Bosse Svensson. (Foto: Ola Sigvardsson)
Mötet på Aftonbladet i Schibstedhuset i Stockholm häromdagen blev välbesökt – egentligen en stor succé – med över 80 deltagare och tretton via Zoom.
Vår medlem, tidigare sekreterare, Kristina Lundgren har gett oss detta intressanta referat. Och flera andra bidrar med bilder från evenemanget. (Du kan också se hela seminariet via länkar längst ner på sidan här).
Så här såg Aftonbladet Kulturs första webbsida ut (Foto:Kristina Lundgren)
I augusti 1994 tog Aftonbladet de första stegen med nätpublicering i ett samarbetsprojekt med journalistutbildningen vid JMK i Stockholm. Servern för att få ut det hela på nätet stod hos JMK på Karlavägen av säkerhetsskäl, medan motorcykelsbud levererade manus på disketter från Aftonbladets redaktion i Globen. Nu blev det kulturmaterialet som AB satsade på för den första webbsidan, eller ”elektronisk publicering” som det kallades då – seriöst och skrivet med en viss framförhållning, för det tog tid i början att koda texterna för webben.
ÖP OCH SVT OCKSÅ GANSKA SNABBT UTE
Nyfikenhet och optimism, men också farhågor präglade den första tiden som snabbt fick efterföljare hos Östersunds-Posten, och snart även SVT/Rapport som dock inte fick publicera på nätet förrän efter det att inslagen visats på tv.
Minnesbilderna från dem som var med, Bo Hedin (projektledare på Aftonbladet), Thorbjörn Lindskog (som var prefekt på JMK där jobbet gjordes), Nils Enlund, (professor i medieteknik på KTH) och Bosse Svensson (då chefred för Östersunds-Posten) samt lärarna Mark Comerford och Roland Stanbridge vid JMK, var många och olika. Enigheten var dock stor beträffande motståndet från journalisterna; de var rädda för mer arbete utan att få bättre betalt, och teknikerna gjorde sig svårtillgängliga med låsta lösenord, etc.
Paus under mötet (Foto: Ola Sigvardsson)
UNDERLIGGANDE SKRÄCK
En underliggande skräck i hela den internationella branschen var också rädslan för att tidningspressen och journalistiken i sig skulle bli brädad av tekniska företag som rent kommersiellt ville sprida information med den nya kanalen, enligt Nils Enlund.
Ett annat hot var den franska succén med Minitel, gratis hemmaterminaler där folk på franska landsbygden kunde boka tåg, handla och läsa radannonser, mm – den annonsmarknaden ville tidningarna inte förlora.
UNDER HÅRT TRYCK SJÄLVSKRIVEN PIONJÄR
Kvällstidningen AB med sitt ”dna att vara först och snabb” som Bosse Hedin uttryckte det, och lokalpressen ute i landet som levde med en stark marknadskonkurrens var självskrivna pionjärer, menade Bosse Svensson/Östersunds-Posten, som sökte och fick EU-bidrag för att finansiera deras projekt.
Kampen om läsarna och att nå fler ungdomar var en drivkraft, men också viljan att utveckla journalistiken i sig och dra nytta av de då nya möjligheterna med databaser på nätet, mer avancerad bildhantering, mm. För många var visionen om fri information med www, World Wide Web, ett incitament för att engagera sig i utvecklingen av journalistik på nätet.
HOT OCH HAT TYVÄRR EN FÖLJD
Bo Bernhardsson – ordförande i snart ett år – öppnade mötet (Foto: Ola Sigvardsson)
Hur blev det då?
Nättidningarna var till en början gratis med förlitan på annonsörerna, och det dröjde länge innan man började ta betalt även av läsarna. Den omtalade interaktiviteten blev en besvikelse; läsarnas kommentarer blev snabbt otidiga och illvilliga, och har idag mer eller mindre ersatts av direktmail till journalister och redaktioner som får motta hundratals reaktioner med hot och hat, med fortsättning på sociala medier.
Seminariet leddes på ett utmärkt sätt av Gunnar Nygren och Jan Örneus (Foto: Ola Sigvardsson)
Klickjournalistiken har lett till en utarmning av nyhetsjournalistiken med mycket blåljus och skandaler, men de digitala möjligheterna har också inneburit fler, bättre och snabbare verktyg för den undersökande journalistiken. Och inte minst, nätjournalistiken har fått en större räckvidd än den gamla papperspressen.
PAPPERSTIDNINGEN ÖVERLEVER ETT TAG TILL
Hur länge kommer då papperstidningen att finnas kvar? Fem till högst tio år, gissade panelen.
Samtalet leddes av Gunnar Nygren, professor emeritus i journalistik och Jan Örnéus, adjunkt i journalistik, båda vid JMK under 1990-talet, och med kommentarer från Ingela Wadbring, professor i medieutveckling vid Mittuniversitetet utifrån den forskning som nu finns om hur pressen på webben utvecklats under de gångna trettio åren.
KRISTINA LUNDGREN
Över 80 personer på plats när Karin Schmidt – redaktionschef på Aftonbladet- också hälsade välkommen till AB:s matsal (Foto:Maria Edström)
Du kan se en inspelning som AB/Schibsteds tekniker gjorde HÄR!
(Efter en och en halv timma ungefär hölls en paus du snabbt kan skrolla förbi)
Och någon vecka efter seminariet fixade Joakim Jardenberg på eget initiativ en variant med bättre ljud och dessutom textremsa, som han lagt ut på YouTube. Den hittar du HÄR!