Moment 22 när Arbetet kämpade för att överleva

Bo Bernhardsson

”Historien om Arbetet och den sista striden” har Bo Bernhardsson kallat sin bok om den tidning som lades ner för 21 år sedan efter 114 år i livet. Han var tidningens siste chefredaktör och upplevde den slutliga kampen på nära håll. Han tycker att de sista tio åren före nedläggningen mest påminner om ett slags moment 22.

Bo Bernhardssons bok om Arbetet kom ut i slutet av oktober. I början av november berättade han om sina upplevelser för medlemmar i Skånes Journalistseniorer och Svensk Mediehistorisk förening vid ett lunchmöte på Rådhuskällaren i Malmö.

-Någon har sagt att Arbetet mördades men jag håller inte med. Jag tror att arbetarrörelsen, efter många stora satsningar och flera misslyckanden, helt hade tappat självförtroendet när det gällde att äga och driva medier.

Från början hade han tänkt göra en bok som främst handlade om de senaste decennierna,

-Men det gick ju inte, bekände han. När jag såg det stora materialet kände jag att jag var tvungen att börja från början. Och visst är det mycket gubbar med i boken. De flesta beslutsfattarna från den här tiden var ju gubbar.

EMMA DANIELSSON VIKTIG FÖR ARBETET

Bo Bernhardsson har fokuserat på de kvinnor som var aktiva. En av dem var Emma Danielsson (Axel Danielssons fru) som spelade en viktig roll.

-På grundaren Axel Danielssons tid var Arbetet främst en pamflett som argumenterade för arbetarrörelsens frågor. Tidningen startades för att kunna påverka politiken och framtiden.

Även om Historien om Arbetet och den sista striden främst är en historisk berättelse hoppas han att boken ska väcka frågor om framtiden. Kommer mångfalden att överleva det nya mediesamhället där medierna ägs av några få koncerner?

-Jag tror inte det! Jag tror att det behövs fler nya ägare. Det är inte ledarsidorna som definierar mångfalden. Nyhetsflödet och berättelserna är det viktiga. I dagens mediestruktur kommer inte de viktiga berättelserna fram. Det är därför likadant nu, som tiden när Arbetet grundades, ägandet är så avgörande.


NÄRA SAMGÅENDE MED SYDSVENSKAN 

Under grävandet i Arbetets historia upptäckte Bo Bernhardsson hur ”humoristiskt” det sista decenniet hade varit. Den 10 februari 1992 gick A-pressen i konkurs.

-Det absurda är att en vecka före konkursen satt Sydsvenskans och Arbetets ledningar i seriösa förhandlingar om ett samgående. Så nära var det.

-Samgåendet byggde på att parterna trodde att A-pressen skulle få 500 miljoner i tillskott. Då hade SDS och Arbetet hamnat på jämlik basis men allt gick åt skogen efter konkursen.

Under 1990-talet bytte tidningen namn till Arbetet Nyheterna och satsade på att få kontorsläsarna som prenumeranter.

-Den tanken var kanske inte så tokig men man får inte säga nej till de ursprungliga läsarna.

TOTALUPPLAGA NÄRA 115000 EXEMPLAR

Som mest hade Arbetet en totalupplaga på närmare 115.000 exemplar. Det var under slutet av 1980-talet. 1996 kom det stora upplageraset.

-Vi blev allt mer desperata i sökandet efter en samarbetspartner men det blev till slut ett moment 22. Flera investerare vill gärna satsa men bara om LO och arbetarrörelsen fanns med i bilden. Arbetarrörelsen och LO kunde tänka sig att satsa men bara om det fanns fler investerare med.

Redan på Frans Nilssons tid fanns det en ide’ om att göra Arbetet till en rikstidning men det mycket kostsamma experimentet med Stockholmstidningen kom emellan.

-Men jag är trots allt optimist, sade Bo Bernhardsson. Jag hoppas på ett nytt intresse för mediefrågan inom partiet. I dag verkar det som om SD är de som är bäst på att starta nya medier. Så får det inte förbli. Vi har så många mediekunniga i partiet som vi borde kunna samla till nya satsningar.

Tuve Bergman

Nästan fullsatt i lokalen i Rådhuset. Här åhörare vid långbordet. (Foto:Göran Martelius)

Du som vill höra och se (visserligen lite ”hackigt” i början…) hela Bo Bernhardssons framträdande i Rådhuset i Malmö klicka här!

About the Author:

Related Posts

Leave a Comment!

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *