Hur gick det till när lokalpressen, som haft glada dagar i över hundra år, havererade på bara sju år? Lönsamheten var tidvis fantastisk och ägarfamiljerna blev förmögna, men plötsligt tog det stopp. Förklaringarna till detta ger journalisten och författaren Anders Malmsten i den intressanta boken ”Press Stopp”.
I boken går Anders Malmsten systematiskt igenom händelserna och maktspelen bakom dagspressens stora kris, inte minst under de dramatiska åren 2012–2019.
Sedan millennieskiftet har tre fjärdedelar av Sveriges dagstidningar bytt ägare, många av dem har sålts flera gånger. Han visar på ett pedagogiskt, men samtidigt spännande sätt hur en av Sveriges mest traditionsrika institutioner närmast föll samman. Och hur de som ville bryta Bonniers och Schibsteds makt i stället spelade dem i händerna.
Vid millennieskiftet fanns det 35 ägare till Sveriges då 100 dagstidningar. I dag ingår alla utom en i de tre ägargrupperna Bonnier, Schibsted och NTM, Norrköpings Tidningars Media. Bara lilla Haparandabladet med tvådagarsutgivning och knappt 3000 i upplaga står utanför de tre stora koncernerna.
Förklaringen till den dramatiska förändringen är att digitaliseringen tog en väg som ingen räknade med. Alla de goda råd och förutsägelser om framtiden som experter och journalister kom med genom åren, visade sig vara helt fel och till stor del kontraproduktiva när Google och Facebook tog över annonsmarknaden.
Det märks att Press Stopp är resultatet av flera års intensiv research. Mängder av intervjuer med nyckelpersoner ger en unik inblick i vad som egentligen skedde. Allt började på sitt sätt med Centerpartiets miljardaffär då partiets alla tidningar såldes 2005.
I boken finns också en hel del djupdykningar, specialavsnitt om till exempel Norran – utmanaren som vann hela staden och halva länet, Från Gefle Dagblad till Mittmedia, De många ägarnas tidning – Kristianstadsbladet, Eskilstuna-Kurirens och J A Selanders strid för det fria ordet.
Men Malmsten analyserar också tidningsbranschens utveckling och framtid. Han är inte lika kritiskt mot till exempel Stampens huvudfigurer Hjörne/Brunegård eller Mittmedias vd som många andra.
”Man kan tycka att det är mer aktningsvärt att i all fall ha försökt bidra till den nödvändiga omställningen av dagspressen är det är att bara ha suttit på läktaren och tittat på”, resonerar han.
Kommer dagspressen att överleva? Och i så fall – vilka tidningar kommer att bli vinnare? Även dessa frågor är han inne på.
ÅP