Gnistan formade naiva men duktiga tidningsmakare

Mats Örbrink visar upp första numret av Gnistan för de 70 åhörarna (plus drygt 30 via Zoom) och för panelen med Jeanette Gentele, Ylva Mårtens, Peppe Engberg och Paul Ronge (Skärmdump från mötet)

-Vi blev framför allt duktiga tidningsmakare, hyfsade skribenter och lärde oss arbetsdisciplin. Vi skrev otroligt mycket om problem på arbetsplatser, om ungdomsfrågor och bevakade noggrant alla strejker. Och vi kunde skriva vad vi ville utan att bli stoppade. Vi var samtidigt hemskt naiva, men ljög aldrig.

-Men vi hade dunderfel om Kina! Och fel i många andra saker. Det var tur att vi inte vann! Vi har alla blivit goda demokrater. Idag känns det som den här gångna tiden aldrig funnits. Vi kan heller inte säga att vi påverkat journalistiken i någon nämnvärd grad.

Några repliker från Mediehistorisk förenings möte på tisdagskvällen i ABF-huset i Stockholm, där rubriken var ”Maoistiska tidningar – plantskola för de traditionella medierna”.

Paneldeltagare var Mats Örbrink, Jeanette Gentele,Ylva Mårtens, Peppe Engberg – alla har de börjat sin journalistiska bana på SKP-anknutna Gnistan/Rödluvan. Utom Paul Ronge, som kom från Stormklockan.

Intresset för evenemanget var mycket stort – cirka 70 åhörare kom till därmed fullsatta Katasalen i ABF-huset, över 30 följde det hela via Zoom.

Gnistan startades 1967 i Göteborg. I Stockholm var det dags 1972 med Mats Örbrink i förarsätet. Han drog också i gång ungdomstidningen Rödluvan 1973.

POLITIKERNA FICK EN SPALT DÅ OCH DÅ

-Vi hade ganska fria händer på Gnistan. Men vi lät SKP få en liten spalt då och då. Helt annat var det på Folket i Bild där allt styrdes med järnhand från Mariefred, det vill säga av Jan Myrdal, berättade Örbrink som var kvar fram till 1976 då han anställdes på Aftonbladet för att senare tas över av Jan Stenbeck till TV3 precis som flera andra med Örbrinks bakgrund.  Han har sen också  jobbat länge i olika positioner på TV4.

-Stenbeck tyckte vi var duktiga tidningsmakare, hade god arbetsdiciplin, jobbade mycket och drack inte som många andra journalister. Allt var möjligt, inget omöjligt – så resonerade Stenbeck, enligt Örbrink.

FÖRST SVERIGES RADIO, SEN GNISTAN
Jeanette Gentele fanns också på Gnistan, men började faktiskt på Sveriges Radio i Umeå och gjorde ungdomsprogrammet Tvärs.

-Tanken var att vi skulle göra grejor om hästar och mopeder. Men vi satsade helt på att rapportera om strejker och arbetsplatsreportage och blev ständigt radionämndsanmälda. Radioledningen avpolletterade oss så småningom, i stället fick jag jobb på Gnistan. Var där 1974-1978.

-Var nere och tittade i läggen på KB inför det här mötet, men hittade inte så mycket att skämmas över i Gnistan. Jag och Robert Aschberg gjorde en massa reportage från arbetsplatser och serier mot bordellverksamhet och prostitution, berättade Gentele, som också ansåg att det var högt i tak på den tidningen.

JOURNALISTIK MED UNDERDOGS-PERSPEKTIV
-Men visst trodde vi mycket på Mao som sa att utan undersökningar hade man inte rätt att uttala sig, en bättre värld var möjlig och så vidare. Det var någon sorts idealism som drev oss, och det gick också fram hos läsarna.

-Vi tog på sitt sätt ställning för folket som ville ha bättre arbetsvillkor. Jobbade från ett sorts underdogperspektiv, men hade inte svårt att skilja på news och views.

Ansåg Gentele som sen tröttnade, fick jobb på Råd&Rön för att därefter hamna på Svenska Dagbladets kulturredaktion. Numera sen länge som filmrecensent.

Ylva Mårtens var aldrig anställd men frivillig på Rödluvan, ditplockad av Mats Örbrink som ensam tjej.

TESTADE KONDOMER
-Vi gjorde också arbetsplatsreportage och intervjuade vanliga ungdomar. Testade platåskor och knottriga kondomer, fast där fick jag viss hjälp av Mats, berättade Mårtens.

-Vi i redaktionen blev goda vänner, rörelsen kändes som en familj. Fast visst var det lite, ja, närmast religiöst över det hela. Men jag gjorde liknande saker sedan på skolradion och inte minst i P1-programmet Barnen i många, många år. Och lärde mig bland annat att envishet lönar sig. Att vara ensvis var man tvungen till om man skulle få fortsätta driva barn- och ungdomsfrågor på Sveriges Radio.

B-JOURNALISTIKENS REAGEN
Peppe Engberg, som varit ett stort namn både i Bonnier- och Stenbecksfären, var redaktör på Gnistan i fyra år i början av 80-talet.

-Utan tvekan den bästa vänstertidningen, den bäst redigerade. Och jag blev närmast stolt när Expressens Pelle Wendel kallade mig B-journalistikens Ronald Reagan.

-När Cecilia Uddén i ett program undrade hur jag kunde gå direkt från en vänsterblaska till kapitalistiska, Bonnierägda reklam- och medietidningen Resumé, svarade jag direkt:

-”Det är samma format”! Vi visste helt enkelt hur man gör en tidning, blev duktiga tidningsmakare och sysslade inte med politik.

ENORMT SYREFATTIGT
Den som hade sämst erfarenheter från den maoistiska pressen var uppenbarligen Paul Ronge från Stormklockan.

-Där var det enormt syrefattigt, och det jag tog med mig därifrån var att man alltid skulle göra precis tvärtom mot hur man gjorde på Stormklockan, berättade Ronge.

Och det var uppenbarligen ett lyckat drag för han anställdes sedan på Folket i Katrineholm, gjorde en lysande karriär i tidningsbranschen via A-pressen, senare Aftonbladet som arbetsmarknads- och politisk reporter, därefter Expressen innan han sadlade om och blev pr-guru och medierådgivare.

DIKATURENS FOTSOLDATER?
Men var ni inte något av diktaturens fotsoldater, försvarade brutala diktaturer, undrade moderatorerna Ola Sigvardsson och Gunnar Nygren?

-Visst hade vi fel i många saker. Och jag är glad att vi inte vann, sa Peppe Engberg. Men vi publicerade inte något som vi trodde var fel. Vi fungerade klart ibland som nyttiga idioter.

-Vi ljög aldrig, men var väldigt naiva. Vi trodde på det som berättades, visades från Kina. Men de bilder som Myrdal målade upp från Kina och Kambodja var de han såg som ”inbäddad” reporter/författare. Han fick ju bara se det diktatorerna där ville visa upp. Det fattade vi så småningom, medan Myrdal aldrig kopplade det, sa Mats Örbring

GODA DEMOKRATER STEG UR BUNKRARNA
-Och för oss var tidningen viktigare än partiet. Gnistan hade fler prenumeranter än SKP fick röster i valet 1976.

-Vi kom ändå ganska snabbt upp ur bunkern och blev goda demokrater. Jag har svårt att känna någon skuld, även om vi i viss mån bidrog till att vilseleda folk om hur totalitära system fungerade.

-Kanske vägs det lite upp av att vi bidrog till att formera en välorganiserad Vietnamnrörelse till skillnad för hur det fungerade i andra länder, funderade Mats Örbrink. Som också trodde att det inte blev någon vänsterterrorism i Sverige kan ha berott på att det stred mot Maos tankar.

INTE BETYTT NÅGOT FÖR JOURNALISTIKEN?
Men vilken betydelse har den maoistiska pressen haft för journalistiken?

-Det kom fram ett antal lysande skribenter, men den har inte alls påverkat journalistiken, ansåg Örbrink.

Och Engberg fyllde i:

-Träffade innan vi började en i publiken som också  har erfarenhet från de här tidningarna. Han sa: ”Det känns som vi aldrig har funnits”. Ungefär så känner jag också.

Åke Pettersson

HÄR kan du se evenemanget i efterhand. (Tyvärr glömde vi vid inspelningen att låta panelen dominera bilden, så många av de som var med via Zoom ligger också där i smårutor. Panelen och moderatorerna ser du i andra rutan från vänster högst upp…)

HÄR kan du ladda ned och lyssna på en två timmar lång ljudinspelning från mötet. (Ljudet de första minuterna när vi hör moderatorerna Gunnar Nygren (en gång Gnistan) och Ola Sigvardsson (Rödluvan) lämnar en del i övrigt att önska. Däremot hörs sedan panelen när den klivit fram efter fem minuter ganska väl.)

Referatet ovan gjordes direkt efter mötet. HÄR kan du läsa ett fylligare referat/krönika, närmare bestämt i Håkan A Bengtsson blogg lite senare i Dagens Arena (26/3)

HÄR i sista tredjedelen av Medierna i P1 (26/3) kan du lyssna på ett reportage från mötet.

Related Posts

Leave a Comment!

Din e-postadress kommer inte publiceras.