Eklund om Pollack-kapitel

Stefan Eklund: ”Ni var inte med i kriget. Ni fattar ingenting!”
Svenska mediers agerande före och under andra världskriget speglade den svenska undfallande hållningen gentemot Nazityskland. Men undantag fanns.

Häromdagen reagerade på/kommenterade Borås Tidnings chefredaktör Stefan Eklund i en ledarkrönika Ester Pollacks text i nya Mediehistorisk Årsbok 2021.Vi har fått tillstånd att publicera Eklunds text här på hemsidan:
—————————————–

Den finske mannen var mycket upprörd. Han skällde ut oss. ”Ni är som fega barn, ni svenskar. Ni var inte med i kriget. Ni fattar ingenting!”

Vi befann oss på en uteservering i italienska Levanto, vid den liguriska kusten. Bredvid oss satt den finske mannen och rökte. Röken blåste rätt in över oss och våra tallrikar. Jag bad vänligt mannen sluta röka. När han förstod att vi var svenskar rann det över och det kändes som om vi fick en hel nations frustration och ilska över oss. Den finske mannen ville röka i fred utan att mästras av naiva svenskar. Sambandet med att Sverige stod utanför andra världskriget var för honom självklart.

Just den skillnaden är något som fortfarande präglar relationerna mellan oss och de krigsdrabbade grannländerna Finland, Norge och Danmark. Vi lät tyska trupper transporteras genom Sverige, det var den ”krigsinsats” som vi oftast blir ihågkomna för när andra världskriget kommer på tal.

En feg nation? Eller bara realistisk? Frågorna skaver fortfarande. Även hos våra nordiska grannar. Vår brist på krigserfarenhet gör oss naiva i deras ögon. Mannen i Levanto är inte den ende finländaren som ser oss så, det vet jag av tidigare erfarenhet, men jag har mött den hållningen även i Norge och Danmark.

Jag kommer att tänka på ovan nämnda händelse när jag läser Ester Pollacks kapitel ”Försiktighet, protest eller anpassning? Judarnas öde i svensk press 1933–1945” i Svensk Mediehistorisk Förenings årsbok 2021 (redaktör Anders Franck).

Ester Pollack, professor i journalistik vid Stockholms universitet, utgår från frågan ”Hur rapporterade den svenska pressen om ett av de största brotten mot mänskligheten: förföljelsen och förintelsen av judarna i naziregimens Tyskland?”.Inte speciellt mycket, är hennes svar sedan hon genomfört studier av svenska mediers rapportering under de nämnda åren.

FICK INTE HOTA NEUTRALISTETSSTÄMPELN
Efter krigsutbrottet 1939, när utrotningen av judarna började genomföras, tystnade i stort sett den svenska pressen. Det fanns tidningar som inte gjorde det. Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT), under den brinnande anti-nazisten Torgny Segerstedt, var den främsta representanten för det. Men den svenska samlingsregeringen gjorde allt för att begränsa de ”skadeverkningar” som kritik mot Nazityskland kunde orsaka. Två nya institutioner, Informationsstyrelsen och Pressnämnden skulle se till att negativ information om de krigförande länderna inte publicerades och hota den svenska neutralitetsstämpeln.

Rädslan var möjligen befogad. Tyska myndigheter läste svenska tidningar mycket noga och sände regelbundet protester till den svenska regeringen när de uppfattade rapporteringen som fientlig.

BARA RUBRIKEN KVAR I GHT
”Rädslan var möjligen befogad. Tyska myndigheter läste svenska tidningar mycket noga och sände regelbundet protester till den svenska regeringen när de uppfattade rapporteringen som fientlig.”

Ett exempel på ett ingripande är när GHT i mars 1942 publicerade en artikel om norska koncentrationsläger. Upplagan beslagtogs omedelbart. Den trycktes om utan nämnda artikel. Sidan och rubriken ”I norska fängelser och koncentrationsläger” fanns kvar, men utan text.

FRÅN PROTEST TILL FÖRSIKTIGHET
Ester Pollack delar in svensk press under perioden i tre kategorier: Protest, Anpassning och Försiktighet.

Protestgruppen är den minsta, med GHT i spetsen. I Anpassningsgruppen utmärker sig Aftonbladet och Stockholms-Tidningen, då ägda av tysklandsvännen Torsten Kreuger. På dessa tidningars ledarsidor fanns ett tydligt stöd för Hitler-Tyskland.

I Försiktighetsgruppen nämner Ester Pollack Dagens Nyheter, men menar också att den gruppen var den största, bestående av tidningar som placerade sig på en ”åskådarposition”, lojala mot regeringens presspolitik, med ambitionen att vara neutrala i sin rapportering.

ERNST SEWERIN PROTESTERADE TIDIGT
Här befann sig oftast Borås Tidning, för övrigt. Men inte alltid, ska sägas. Chefredaktören Ernst Sewerin protesterade redan 1932 mot nazisternas framfart: ”Varje röst åt vår svenska nationalsocialism är ett stöd åt den ovederhäftigaste och grövsta lögnpropaganda som vid sidan av kommunisternas nedrivande smädeagitation sett dagens ljus i detta land”.

Ester Pollacks text visar tydligt hur svenska medier i stort speglade den svenska regeringens undfallande hållning under andra världskriget. Undantag fanns och de är oftast de som vi vill lyfta fram idag, 76 år efter krigsslutet. Men de rösterna var inte i majoritet, långt därifrån.

Att den svenska politiken också satte djupa spår av misstro hos våra nordiska krigsdrabbade grannar är en realitet som vi fortfarande lever med.
Och som kan gestalta sig på det mest oväntade sätt, till exempel genom en rökande finländare i Levanto.

HÄR LÄNK OM DU VILL LÄSA DIREKT I BORÅS TIDNING

About the Author:

Related Posts

Leave a Comment!

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *