Gelotte om Hjörne-epokens slut

Två dagar efter vårt och PK  Västs seminarium ”Göteborgs mediehistoria live” blev det klart att familjen Hjörne säljer det innehav den hade kvar i GP. En stund efter detta tillkännangivande skrev den kände journalisten och mångårige ledarskribenten med mera på GP, Gert Gelotte, denna historik, som vi fått tillstånd att publicera:

Så har det alltså hänt. Peter Hjörne säljer resten av Göteborgs-Posten. Väntat men ändå en överraskning när det sker. En epok i svensk presshistoria är över, men också en epok i Göteborgs moderna historia.

Harry Hjörne tog 1926 över en konkursmässig tidning och förvandlade den med journalistiskt nytänkande och sparsamhet steg för steg till Göteborgs största tidning. Harry Hjörne skapade en folklig tidning där ingen seriematch i fotboll var för obetydlig för att förtjäna resultat och ett par rader i nästa dags tidning. Där vem som helst kunde få sitt porträtt och några uppskattande ord på familjesidan till 50-årsdagen. Och inte minst en tidning som vanliga människor hade råd att köpa. Det gick bra att prenumerera en vecka i taget.

GYLLENE TIDER
När Harry Hjörne dog 1969 tog sonen Lars över som chefredaktör och huvudägare. Det var gyllene tider. Några år senare kunde tidningen fira att upplagan passerat 300 000. Sannolikt med en del luft i siffrorna, men tidningens ställning var ohotad. Ingenting har hänt förrän det stått i Göteborgs-Posten brukade vi som arbetade där skämta. Helt osant var det inte. GP var den dominerande nyhetskällan i Göteborg.

FÖRSÖKTE RÄDDA KONKURRENTEN
Lars Hjörne betydde mycket för GP. Han moderniserade tidningen, både till innehåll och form. Han försökte i tysthet bidra till att rädda konkurrenten Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT). När GHT inte gick att rädda såg Lars Hjörne till att GP tog över en del av det kvalificerade innehållet samtidigt som tidningen förblev folklig.

Lars Hjörne var en duktig journalist, men med brister som tidningsekonom. Han satsade stort på dyr journalistik men höll ändå nere priset på tidningen. Resultatet blev en ekonomisk kris där GP för ett ögonblick var nere för räkning. Lars Hjörne fick gå till banken och låna till lönerna.


CIVILEKONOM ERSATTE JOURNALIST
Då var det 1979 och tredje generationen Hjörne, Lars son Peter, kallades hem för att rädda familjeföretaget. Lars Hjörne hade som Harry Hjörne gått den långa vägen till journalist. Lars fick sin fars tillstånd att sluta gymnasiet på villkor att han tog jobb som volontär på GP. Och han blev volontär på riktigt. Peter Hjörne var civilekonom från Handels i Göteborg och hade praktiserat som ekonom i amerikanska företag när han kom hem till familjeföretaget.

Peter Hjörne torde gå till presshistorien som den som slarvade bort familjeföretaget. Men till berättelsen hör att han först räddade det. Utan Peter Hjörne hade det kunna gå riktigt illa 1979.


HAMBURGERKÖK FÖREBILD
1989 lämade Lars Hjörne över GP till Peter Hjörne. Nu började en dramatisk tid, först uppför och sedan allt brantare utför.
Peter Hjörne installerade sig först på redaktionen, men flyttade snart ner till en nyinredd direktionsvåning. Sedan mötte han Tomas Brunegård, även han med examen från Handels i Göteborg. Brunegård kom närmast från en anställning som vice VD på Burger King när han värvades till GP av Peter Hjörne.

Nu omorganiserades redaktionen efter förebild i ett hamburgerkök. Alla skulle göra allt och specialister behövdes bara om det knep och då kunde vem som helst snabbt bli specialist. Journalistiskt blev det början till en djup nedgång som fördjupades av allt större ekonomiska problem.

I MAGARNA PÅ POLARIS, NWT OCH VK MEDIA
Tomas Brunegård hade storslagna planer på hur GP:s moderbolag Stampen AB skulle kunna växa till en koncern. Peter Hjörne hakade på och så köpte Stampen Centertidningar för lånade pengar till ett alldeles för högt pris. Men alldeles feltänkt var det inte. Peter Hjörne insåg att framtiden för Stampen och GP handlade om att äta eller ätas. Han räknade fel på konjunkturutvecklingen, på digitaliseringen och på sociala media. Så hamnade i dag de sista resterna av familjeföretaget i magarna på Polaris Media, NWT och och VK Media.

Lottlös blir han inte. Peter Hjörne säljer sin minoritetspost för 367,5 miljoner kronor. Vad nettot blir vet jag inte, men något kan Peter Hjörne säkert stoppa i egen ficka. Kanske sänder han då en tacksamhetens tanke till skattebetalarna som räddade företaget vid rekonstruktionen 2016.

UTNYTTJAT GÄLLANDE LAG
Det var en dyr historia. Så även för de medarbetare som fick nöja sig med en bråkdel av sina fordringar.
Men till Peter Hjörnes fördel måste ändå sägas att han aldrig utnyttjat möjligheten att skylla allt på Tomas Brunegård. Peter Hjörne har tagit sitt ansvar och utnyttjat gällande lagstiftning till sin fördel. Den som inte skulle gjort likadant kan kasta första stenen.

Bok av tidigare GP-medarbetare kom ut för något år sedan

Mer problematiskt är Peter Hjörnes politiska eftermäle. Farfar Harry var lika mycket liberal kommunalpolitiker som stadens journalist. I lag med socialdemokraten Torsten Henriksson utövade han stort inflytande över Göteborgs utveckling efter andra världskriget. Sonen Lars avstod från politiska ambitioner.

KRAFTIG HÖGERSVÄNG
Sonsonen Peter kom åter att få politisk betydelse, kanske på ett sätt han inte helt insåg när det hände. 2015 anställde han Alice Teodorescu som politisk redaktör och chef för ledarredaktionen. Teodorescu hade gjort sig ett namn som konservativ krönikör. Nu skulle hon alltså ta över det socialliberala arvet på GP.

Det gick naturligtvis inte alls. Samtliga ledarskribenter slutade och Teodorescu byggde upp en ny ledarredaktion och skapade en ny politisk identitet för GP som liberalkonservativ, snällt uttryckt. Den nya ledarrektionen tog på sig uppgiften att normalisera Sverigedemokraterna i svensk politik.

ENFALDIGT ELLER LÖGN?
Varför Peter Hjörne anställde Teodorescu är svårt att genomskåda. Anställningen gjordes i hemlighet bakom ryggen på ledarredaktionens medarbetare. När vi fick veta och frågade varför förklarade Peter Hjörne att anställningen inte ändrade GP:s politiska inriktning, vilket antingen var enfaldigt eller lögn. Vilket det var har jag funderat på sedan dess och jag vet ärligt talat inte.

Dock har Peter Hjörne i efterhand konstaterat att en ny politisk redaktör givetvis sätter sin prägel på ledarredaktionens arbete.

FRÅGETECKNEN HOPAR SIG
Nu är epoken Hjörne historia. Göteborgs-Posten går enligt egna uppgifter bra och siffrorna i bokföringen är onekligen svarta. Men vilken identitet har en tidning som ägs av bolag vars enda intresse är en god affär? Vilken åsikt är en god affär? Vad vill GP göra med Göteborg och Sverige? Vem bestämmer det? Huvudägarna i Norge? Med vilka motiv? I vems intresse? Vilken politisk inriktning blir lönsam nästa gång?

Jag blir svaren skyldig.

Gert Gelotte

Här mer om GP inifrån. Och om Brunegård-bok.

About the Author:

Related Posts

Leave a Comment!

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *