Redan om en vecka, kanske lämpligt nog på Pressfrihetens dag den 3 maj, lämnar nya utgåvan av Mediehistorisk årsbok tryckeriet och hamnar i våra brevlådor.
Näringslivets räddningsplan för högerpressen, Rekord i mångfald, Tidernas tidningsstad, 60+ i medierna och Stereotyp journalistik är några av ämnena.
Eller som det uttrycks på årsbokens baksida:
Hur gick det när direktörerna försökte rädda livet på högerpressen? Varför slutade satirtecknarna att kommentera Nådiga luntan? Hur stor skuld bär journalistiken till diskrimineringen av äldre?
Det är några av de frågor som ställs och besvaras i årets upplaga av Mediehistorisk årsbok. Där avslöjas också vilken stad som för några decennier sedan var Sveriges tidningstätaste, vad som krävdes för att de första radiocheferna skulle betrakta en röst som kvalificerad för etern och vilken hemligheten bakom en nästan hundraprocentig hushållstäckning kan vara.
Om en dryg vecka räknar alltså årsbokens redaktör Anders Franck med att boken når alla medlemmar i Svensk Mediehistorisk Förening.
Och författarna bakom de spännande kapitlen hittar du redan nu i den här innehållsförteckningen:
Tomas Odén & Lennart Weibull
När industrin drev presspolitik
Birgitta Ney
En väg till litterär journalistik
Udo Sponberg
Hela stadens tidning
Ulla Carlsson
World Press Freedom Day 30 år
Ellinor Melander
Agitatorn som tidningsman
Orla Vigsö
Budgetsatir i svensk dagspress
Anders Björnsson
Röster
Eva Lundgren
Uppdrag universitetsgranskning
Anders Wenström
Sex redaktioner för sjutusen själar
Lars-Åke Engblom
Vem fick lov att höras i den tidiga radion?
Maria Edström och Ulrika Lagerlöf Nilsson
Mediebilden av 60+